Min hjärna är helt slut efter flera dagars 12-13timmars pass så här kommer en väldigt bra dag i bilder.

Mys med lillebror


Hon och jag

Alla sätt är bra sätt

Jag har inte gjort något... -----> Tulpanen

Tid för lite träning som för övrigt gick skitbra då fokus låg på att hålla sig nära mig och att lyssna. Är så himla tacksam över att hittat ett sätt som passar mig och Lhyra. 

Vilja och Helena

Lystra och Helena 

Invigning av nya grillen

Grillmästaren - morfar 

     

Idag är det nämligen ingen mindre än MAYAs födelsedag.

För exakt 7 år sedan föddes hon. Annual's Greta Garbo och min allra allra finaste Maya. Eftersom min mamma var så trög med att tillåta mig att skaffa hund så gjorde Morfar det åt mig. Hon fick bo hos honom men han lät mig ta ett väldigt stort ansvar. Maya var och är den absolut bästa "första-hunden" jag kan tänka mig. Hon viker aldrig från min sida och följer varje steg jag tar. Hon älskar människor och bryr sig inte i andra hundar. Viftar på svansen såfort man säger hennes namn och ääääälskar att bli klappad över allt annat. Ger sig inte utan buffar på handen tills man fortsätter. 
Om ni tänker tjuren Ferdinand så ser ni Maya framför er. Hon älskar mat men gör sig inte besväret att jobba för det, hon har ju aldrig behövt det heller. 

GRATTIS bästa Maya. 

     

Tanken var att lägga upp en film när vi tränar fotgående men jag känner att jag vill spara det ett tag till. Lhyras tändning och koncentration har förbättrats något som ini... på senare tid. Igår fick vi lite tid över så jag packade på mig lite skinka och gick iväg. Började med lite uppvärmning, kasta/jaga boll och springa efter matte vilket är suuuuperkuuul. Jag retade henne lite genom att springa iväg tillsammans med bollen så att hon inte fick tag i den och började sen att träna. 

Tidigare har jag haft problem med att så fort jag tar ett steg framåt så har hon redan hunnit ta 2 eller 3 steg och tappar positionen. De senaste dagarna har polletten trillat ner och hon har ögonkontakt och håller position i flera steg. Vändningarna på stället funkar också bra åt höger men jag vette tusan hur jag ska ha mina fötter i vänstersvängar... Jag trampar ju bara på mig själv.

Imorgon är det rehab mellan 09-14.15 och sedan jobb från 14,30-23. Torsdag jobb mellan 11,30-23 och fredag 11,30-23 och Lhyra ska få följa med en liten stund. Nu är det läggdags.  

     

Sitter och blir lite nostaglisk när jag tittar på gamla bilder och inser hur snabbt tiden svischar förbi. Från att ha haft världens lugnaste vinter till att helt plötsligt ha en hektisk vår har blivit en ganska så stor omställning för både mig och Lhyra. Min energi går åt att jobba och Lhyra verkar inte alls klaga över att jag inte är hemma hela tiden. Där emot uppskattar hon mer när jag väl är hemma och när vi ska göra någonting. Hon lägger sig närmre i sängen och håller sig mer nära oavsett vad vi ska göra. Idag och imorgon är de enda två lediga dagarna jag har tills lördag nästa vecka så imorgon ska vi bege oss ut i skogen och ta en lång promenad och sätta oss och fika, bara vi två. 

     

Det är egentligen ingen bloggtorka utan bara brist på tid. All min tid har jag lagt på att mysa med Lhyra och bara samla energi för kommande dag. Så här mycket tid på så här få dagar har jag aldrig varit i från Lhyra och jag hittar bara massa positivt med det.

• Hon lyssnar bättre. 
• Träningssuget. 
• Passivitet. 
• Klarar att vara ifrån mig.

Fick precis ett samtal från min chef som vill att jag går på ett möte med Gröna Lunds ledning imorgon vilket gör att imorgon behövs hundvakt också. På onsdag och torsdag är det rehab. Direkt efter rehaben på torsdag åker jag och jobbar (konsert). Fredag och lördag är jag ledig och på söndag är det jobb igen. Inte alls lika hektisk vecka och jag ser så mycket fram emot att få spendera lite mer tid med Lhyra. 

     

Imorse vaknade jag upp och hade ont. Både i huvudet och i axlar/nacke så jag bestämde mig för att vara hemma från rehaben idag vilket var väldigt uppskattat från den fyrbentas sida. Så mysig och närgången som hon har varit idag har hon aldrig varit. Kommer och kryper upp i knät och borrar ner huvudet i famnen.
Tänkte att jag bara skulle vara hemma med Lhyra idag och bara vara men träningssuget kunde inte släppa så jag hörde av mig till Matilda och frågade om hon fortfarande ville träna tillsammans med oss. Matilda som ALDRIG tackar nej till lite träning svarade såklart ja. 

Igår fick jag en till privatlektion av Annika där vi gick igenom grunderna i jakten som jag känner att det har missats en hel del hos Eva Thorén vilket är jättetråkigt. Vi gick igenom inkallning, avlämningar, jaktfot och stadga, grundligt.  Fick jättemånga nyttiga tips så idag tog jag med alla dessa tips och idéer ut till skogen och Matilda.

Så vi började med jaktfot. I början förstod hon inte alls vad jag ville få ut av henne men när hon blivit korrigerad ett par gånger och sedan hade gjort rätt och fått belöning för det så gick hon jättefint vissa sträckor. 

Sedan gick vi vidare till inkallning. Tanken med träningen var att släppa iväg Lhyra (med lina) och bara låta henne strosa runt. Belöna när hon tar kontakt och kalla in henne vissa gånger med pipa och ibland bara med rösten. Problemet idag var att hon inte lämnade min sida. Jag försökte skicka iväg henne men hon gick två tre meter och sedan tillbaka till mig. Jag gick iväg och hon följde efter. Ett väldigt bra problem om du frågar mig. Så istället satte jag upp henne och kallade in. Hon gjorde en skitsnygg ingång och snabb start, full fart. Klockrent med andra ord så vi avbröt där. Så vi gick vidare till avlämningar istället. När hon är nära och inte kommer i fart så släpper hon dummyn på mina fötter. Jag får be henne plocka upp den och så backar jag samtidigt. Då funkar det. Där emot när hon kommer i fart så håller hon den enda in i min hand. Så vi ska träna på korta avlämningar mer. 

Mellan alla moment band jag upp henne vid ett träd och belönade när hon var lugn och tyst. 

Jag och Matilda började prata om "tror du att det är försvårt för hundarna att lägga ut en dummy, skicka den och kalla in halvvägs"?. Så vi testade. Matilda gick iväg med en dummy, la ner den. Jag skickade iväg Lhyra, hade även där lite problem med att få iväg henne. Hon gick två steg, tittade upp på mig så jag kallade tillbaka henne. Bad Matilda göra dummyn lite roligare och skickade igen. Hon stack iväg jag kallade in och hon TVÄRVÄNDER. Kommer till mig och får den bästa bästa belöningen någonsin. Gör det en gång till och samma sak händer. 
Överkurs? Ja kanske.
Matilda sa "OJ! sådär kommer inte Ipc göra". Fast jo. Ipc gjorde precis lika dant. Duktiga hundar.

 Är så himla nöjd med Lhyra idag. Hon lyssnade, var alert och hade inga som helst tankar på att inte lyssna på mig. 

     

Nu är min lilla fis inte längre en liten fis utan stor på alla sätt och vis. HÖHÖ klyftigt va, 
Hon väger nämligen 27,8 nu och har börjat LÖPA!!  
Igår på morgonen märkte jag att hon tvättade sig ovanligt mycket och slö eller rättare sagt mindre intensiv har hon ju varit i några dagar nu så igår när jag gjorde pappertricket (Helena lärde mig) fanns det blod på pappret. Det förklarar en hel del. Flåsandet, slöheten och hur mycket jag än skulle vilja skylla på att hon sticker iväg på löpet så känns det som ett kapitel för sig. Det beror nog inte så mycket på löpet. 

Det absolut bästa med att hon löper är att de inte växer lika snabbt/mycket efter löpet :) wii. 

     

Imorse hade jag fjärilar i magen och var riktigt nervös över hur Lhyra skulle sköta sig på jobbet. Idag skulle det hända betydligt mer än i tisdags, då kunde jag sitta med henne hela tiden. Om hon missköter sig antar jag att det komma klagomål vilket betyder att jag inte får ha med henne på jobbet nå mer. Med missköter menar jag skällningar och morrande vilket hon har väldigt lätt till. 

     

Jag har mycket framför mig nu men väldigt lite involverar Lhyra.

igår: jobb mellan 16.30-21
idag: jobb mellan 10,30-22
imorgon: jobb mellan 11.30-22
måndag: jobb mellan 11.30-22 (Lhyra får följa med fram till 17,20 då mamma hämtar henne efter sitt jobb)
tisdag:  jobb mellan 11.30-20
onsdag: rehab mellan 9-15
torsdag: rehab mellan 9-15
fredag: jobb mellan 14.30-23 
lördag: jobb mellan 10,30-23
söndag:  jobb mellan 11,30-20

Det känns inte alls bra. Ibland kan jag känna "skönt att få komma iväg en stund". När jag sedan varit ifrån henne i 20 minuter så saknar jag henne och nu ska jag vara ifrån henne alldeles för mycket.  Men jag har också lärt mig att se de positiva. Jag jobbar, får pengar och kan göra maaassa roligt med henne. Jag rehabiliterar mig och förhoppningsvis blir bättre och kan orka göra massa med henne. 

Always look on the bright side of life...  

     

När livet är lite motigt både inom hundvärlden och privat så är jag glad över att vara omgiven av snälla och förstående människor. Som lyssnar och försöker göra det bästa av situationen för att finnas där. Därför blev jag extra glad idag när Annika ringde och vill hjälpa mig med Lhyra, utan att jag ens bett om det. Det gör mig fruktansvärt glad och det var ett alldeles perfekt sätt att börja dagen med. 

Det gör allting lite lättare. 

     

Jag har mycket börja tänka på det Eva Thorén säger om träning och de fyra D:na. 

Distans - Hur långt avståndet är mellan mig och min hund.
Distraktion - Hur mycket störningar jag lägger in i träningen.
Duration - Hur länge vi håller på.
Dö-svår - Hur svårt det är. Tex ny miljö, nytt moment osv.

Att använda Distraktion före Distans. Kan hunden ta ett linjetag och springa rakt på en 100 meters gångväg? Ja men kan den ta ett linjetag och fortfarande springa rakt genom en gran bara 2 meter?  

Det kommer jag använda mig av mycket i stadgeövningarna som tex. Hakan-i-backen. Igår kväll satt jag på köksgolvet framför Lhyra och hade laddat upp med belöning. Började knacka i golvet framför henne, om hon tog upp huvudet la jag om henne och sedan belönade om hon höll sig kvar i position. Tillslut kunde jag knacka henne på nosen och tassarna och hon låg fortfarande kvar.  

     

Igår på kursen hos Eva Thorén tappade jag tålamodet helt.
Jag såg redan innan kursen att Lhyra var supertaggad och var ovanligt galen trots det valde jag att släppa henne lös under söket. Eva la ut ett sök som hundarna ser, Lhyra sitter och triggar igång sig själv. Jag tänkte att linan kommer bara att förstöra söket eftersom den så lätt fastnar i saker så jag släppte henne lös. Och självklart sticker hon. Hon sökte jättebra och hittade en dummy, jag kallade in men hon sprang istället och skulle byta. Jag försöker gå in och bryta men då sticker hon. Jag gick iväg, Lhyra har stenkoll på mig och följer efter men jag fåååår inte tag på henne. Hon undviker mig och vejer för mig såfort jag kommer i närheten men jag behåller lugnet, blir inte arg. Tillslut blåser jag en stoppsignal, hon sätter sig ner och jag kastar belöning till henne som hon inte hittar. Jag går fram och visar henne vart den är och hon går fram och tar den. Då får jag äntligen tag på henne. 

Jag är bara så jävla trött på det här. Vad fasen har jag gjort för att hon ska göra såhär? 
Jag får massa tips om hur jag ska göra för att lösa det här och jag har testat allt! Jag har testat att gömma mig, jag har testat att göra mig till den mest roliga människan i världen, jag har testat byteshandel, jag har testat att spela död, jag har testat att säga "nehe du, så här gör man inte", jag har testat A L L T. Hon listar liksom ut allting. Det som känns bäst är att fortsätta med linan tills perioden går över och att hon lär sig att det inte är okej att sticka.
Men igår orkade jag inte bli påverkad av det, så hela kurstillfället var mer eller mindre förstört och jag blev på dåligt humör. Annars brukar jag kunna ruska av mig det och fortsätta träna.
Funderar på att lägga ner jaktträningen helt ett tag och inte träna det förrän det här har gått över. Oavsett om det tar ett par månader eller ett år. Lydnadsträningen fungerar ju fortfarande eftersom linan inte förstör träningen lika mycket.
Känner mig fortfarande som en värdelös ägare som inte kan få det här problemet att försvinna. Och jag blir så otroligt ledsen när det händer, att det har blivit världens roligaste lek för henne. Igår på kursen satt jag med gråten i halsen och när jag kom hem lät jag det bara komma. Satt i sängen och grät och tyckte väääldigt synd om mig själv då kommer hon upp i sängen, burrar in sitt huvud i min famn. Älskade hund. Hon älskar ju att träna, hon tycker det är så roligt när jag berömmer henne och svansen går i 180. Om vi bara kommer över det här problemet så kommer det släppa. Men just nu känns det inte direkt hoppfyllt.   

     

Den nya jobb-buren.

Lhyra är nu nybadad och fin, eller nja, nybadad iallafall. Det där med fin kanske kommer senare i veckan då det ska trimmas i mån om tid. 

Imorgon är det nämligen dags för Lhyras jobb-debut.

Jag tror inte att jag har berättat var jag kommer att jobba i sommar. Jag är anställd på Stockholms Sjukvårdsteam som är ett företag som olika typer av event hyr för sjukvårdsbemanning. Den största kunden till Sthlms sjkvteam är Gröna Lund och där kommer jag att spendera största delen av sommaren. I samband med att jag skaffade Lhyra frågade jag min chef om det var möjligt för mig att ha henne i bilen under tiden jag jobbar, inte alls optimalt då det blir varmt i bilen och långa dagar, men vad ska man göra. Han sa ja absolut och att det även var möjligt för henne att befinna sig i tältet utanför sjukvårdsrummet vilket jag aldrig trott var möjligt! 
Det ser nämligen ut så att sjukvårdsrummet når man genom tivolifältet på grönan genom den ena dörren. Den andra dörren leder ut till gränden mellan det stora och det lilla området där endast personal har tillträde. Precis utanför dörren finns ett sjukvårdstält där vi tar ut patienter som lider av värmeslag eller liknande och i detta tält kommer Lhyra att få vara. Där finns skugga. Jag kommer att ha dörren öppen med ett kompostgaller emellan och ett kompostgaller ut till gränden. Om Lhyra sköter sig, dvs inte skäller och gnäller så kommer hon att få vara med mig varje dag på jobbet undantag då det är konsterter.
När det larmar och jag måste springa iväg ut på fältet slänger jag in Lhyra i bilen och sätter på fläkten. Jag är sällan borta mer än 30 minuter så det här känns jättebra. Synd bara att detta är säsongsarbete och inte året runt. Hade varit perfekt.  

Min chef smsade mig och frågade om inte jag kunde börja jobba redan nu på tisdag, Gröna Lund öppnar egentligen på lördag men imorgon var det pressvisning och på fredag antar jag att något företag har hyrt in sig.
Imorgon jobbar jag mellan 10-13 och på fredag mellan 16.30-21 så det blir en mjukstart för oss båda vilket är superskönt. Hoppas att det går bra att skola in henne på jobbet ;)  

     

Idag har jag och Lhyra varit Lova-vakt medan Zandra och Lystra var iväg på kurs. Lova hade inte alls svårt att koppla av och anpassa sig här hemma och Lhyra tyckte det var mysigt med lite sällskap. Vi här hemma kom fram till att ha en Lova i huset skulle inte kännas som en hund extra men att få in en till Lhyra skulle vara som att ha 7 hundar extra. E N E R G I B O M B. 

Mysiga Lova. Henne har vi väldigt gärna här igen, både mamma och pojkvän blev helt förälskade i henne. 

     

Nu sitter jag och Zandra trötta som as, ursäkta språket, vid köksbordet och tittar i kors. Hundarna ligger på rad under oss och snarkar.

Tiiiiidigt i morse gick vi upp, Zandra vill ju alltid vara på plats i god tid och i tid var vi verkligen. En halvtimme innan planerat och en och en halvtimme innan anmälningen öppnade klev vi ur bilen. Funktionärerna hade inte ens satt upp banorna, därför fick vi byta plats 4 gånger innan vi kunde slå oss ner med våra kompostgallerburar och galna hundar, läs Lhyra, som drar åt höger och vänster. 

Tiden gick, jag testade filmkameran så jag hittade rätt fokus, Zandra gick banvandring, Lhyra tuggade ben och till sluuuuut var klockan strax efter nio och Zandra fick börja tävla. Hur det gick kan ni läsa på hennes blogg. När hon kliver av banan med Lystra gråter hon glädjetårar och jag är inte långt efter innan jag hakar på. JÄÄÄÄVLAR vad snyggt det såg ut. 
Det är de jag menar med RALLY och RALLY. Vissa ekipage ser ut som stryk rent utsagt, de springer runt och peppar sin hund till max "kom nu fiffi, kom nu, nej fiffi inte gå och lukta på blommorna" medan ekipage som verkligen tränar och använder sig av lite hjälper som Zandra ser så jäkla bra ut. Nog om det.

Efter hon var klar och vi smält det ett tag begav vi oss ut efter mat. Vi landade på en Pizzeria, åt en varsin pizza, pratade massa strunt och hittade knappt tillbaka till bilen. En hemma gjord p-skiva gjorde vi också eftersom Zandra saknar det i sin bil. "Måste man ha p-skiva här i stockholm eller?!"
När vi värmt oss och fått mat i magen OCH hittat tillbaka till bilen åkte vi tillbaka på brukshundsklubben. Där möter vi parkeringsvakten som guidar oss till en plats, framför platsen är det en massa lera men jag gasar på och tänker "det är väl bara att trycka på gasen så kommer vi fram". Så lätt var det inte. 
Reslutatet:

Zandra fick lite panik över att hennes sambo skulle bli jättearg så jag lovade att vi skulle tvätta bilen direkt när vi kom hem.

När vi kommer tillbaka till tävlingsplanen ser vi det mest fantastiska ekipage någonsin. En tant i 75-80 års åldern tillsammans med en toypudel. En toypudel med så mycket go i och en tant med ännu mer go i. En hurtigare sådan har jag aldrig sett förut. Tillsammans med tanten och pudeln var hussen med rollator. Så häftigt. Och det bästa av allt, de var så jäääävla duktiga! Zandra gick dit och pratade med de efter och tydligen har de kommit tvåa i agillity SM flera gånger och tävlar i lydnadsklass elit. Jag och Zandra kom fram till att vi både vill ha en sådan pudel och en sådan tant. 

När vi kommit hem, trötta och belåtna var det dags för den lovade biltvättningen. 

Visst ser det lovande ut?
Numera når ni mig på sarasbiltvätt.se/no-bikini

Nu ska vi ta det lugnt och tagga inför imorgon. Jag ska vara Lova-vakt och Zandra ska på kurs. 

     

Så här långt har vi kommit. Vi började träna det igår och det första träningspasset bestod mestadels av frustration och skall från Lhyras sida, hon tyckte nog inte att hennes matte var tillräckligt tydlig. På filmen visas de andra träningspasset, också från igår och jag tycker hon är jätteduktig som fattat så snabbt! 
Idag har vi avancerat genom att lägga hakan i backen från sittande.  

     

De senaste dagarna har Lhyra flåsat jättemycket, hela tiden. På morgonen, på dagen, på kvällen. 
Hon blir 9 månader nu den 21a och jag börjar fundera på om löpet är på väg? Oavsett om det varit kallt eller varmt ute så har hon flåsat lika mycket men det kanske ändå bara kan bero på vädret?

     

Igår hanns det med både viltspår, linjetag, ett besök hos pappa och kurs hos Eva Thorén. 
Dagen började med att vi hakade på Helena och Matilda ut till värmdö där vi la spår, tränade lite linjetag undertiden spåren låg tills sig. Helena följde med när vi gick blodspåret eftersom jag länge velat lära mig hur jag ska göra när Lhyra sticker ut spåren, men nu vet jag så nu satsar vi högt ;) Lhyra spårade jättefint och jag fick tips av Helena att lägga längre spår redan från början eftersom de ofta kommer in i spåren efter ett par meter. I skrivande stund ligger det ett spår ute i skogen, bara att vänta 3 timmar till innan vi kan gå det :)

 Efter det var både jag och Lhyra ganska trötta och passade på att ta en powernap i ungefär en timme innan det var dags att bege sig igen. Pappa bor halvvägs ut till Eva så vi passade på att åka förbi honom och äta middag innan det var dags för kurs. Synd bara att det var två olyckor på väg ut så det tog dubbelt så lång tid än vad det brukar så vi fick mer eller mindre slänga i oss maten och ta en snabb promenad innan jag var tvungen att åka igen :( 
Kul att se att Lhyra och pappas Tjabo kommer så bra överens. Jag tror att han är lite förälskad i Lhyra :) Tack för maten och pratstunden pappa. 

Hos Eva tränade vi markeringar på olika sätt. En enkel först, sen en dubbel som var kombinerat som en markering och ett linjetag. Eva pratade mycket om hur man ska träna markeringar och framför allt vad man ska tänka på när man tränar dom. Alltid lika givande att vara på kurs. Sedan testade vi på en enkel markering till som kastades ner för en brant och tillsist en markering med vilt. Eva kastade fågeln, ekipaget vände sig om och hon drog bort viltet ca 25 meter som hunden sen fick spåra upp. Alla hundar klarade det här jättebra, det märks att det är retrievers på kursen ;)
Lhyras passivitet den här gången var skitbra. Jag undrar om det har att göra med att hon var så väl aktiverad innan kursen? Jag hade med mig en liten stol att sitta på och hade henne nära så det kan ha varit det också. Trots att hon var så väl aktiverad med spår, linjetag och bus med annan hund så klarade hon uppgifterna igår skitbra och jag såg inga tecken på att hon var för trött. Hon hade fullfart som vanligt. Kanske borde jag ha det som rutin att göra någonting mer innan kursen, tidigare har jag bara gått den vanliga promenaden som inte är så utröttande. Tål att tänkas på.   

     

I morse var jag iväg tillsammans med Helena och Karin på brukshundsklubben. De behövde träna på dirigeringar och jag behövde träna på linjetag och stoppsignal. Först hjälpte jag de med att kasta dummysar, Lhyra fick följa med och sitta vid min sida. 

Sedan hjälpte dom mig med att stå och vara beredda om Lhyra springer till fel dummy vid linjetaget. Karin stod framför till höger och Helena till vänster. Jag satte Lhyra, gick ut och la först en dummy hos Helena. Gick tillbaka och belönade stadgan hos Lhyra och sen till Karin och la en dummy. Skickade Lhyra först på den vänstra dummyn, allt gick klockrent. Full fart ut, full fart in, höll dummyn i munnen enda in och tryckte den emot min hand. Belönade som tusan och skickade henne sen på den högra. Där gick det också super, inga alls tendenser för att springa ett litet segervarv eller att hitta på någonting annat busigt så där valde jag att bryta. Det gick verkligen skit bra.

Sen hjälpte de mig med en stoppsignalsövning som Eva Thorén gav mig och den funkar bra. På promenaderna eller bara under en busstund har jag börjat blåsa signalen och det känns verkligen som att hon fattar!

Eftersom Lhyra bara gick och bad mig om mer så körde vi lite fjärrdirigering med fokus på snabba lägganden, ställande under gång och avslutade det hela med passivitetsträning och massa bus.

En endaste gång under hela träningspasset behövde jag tala om för Lhyra att inte följa efter Karin som var så spännande i skogen. Då stampade jag på linan när hon inte lyssnade och tvärt vände hon och kom tillbaka. Sedan försökte hon sig på det igen och ville inte lyssna så då gick jag fram till henne och tog tillbaka henne. Efter det var hon bara på mig hela tiden, jag kunde till och med släppa kontrollen, vända henne ryggen och gå och göra någonting annat utan att hon försökte sig på att sticka iväg. Hon bara gick efter och strosade bakom min rygg och undrade vad jag skulle hitta på nu. Med ord kan jag inte beskriva känslan idag på träningen. Det var bara så underbart att inte behöva traggla och oroa mig över att hon ska sticka iväg.  

     

06.07 ringde väckarklockan i morse i form av en hungrig hund. Väldigt passade då alarme

t på mobilen var ställt på 06.10. Idag var det nämligen dags för min WT debut, ut

an hund såklart, hon fick stanna hemma. Matildas uppfödare skulle starta samt Vilja tillsammans med Karin så jag passade på att haka på och se hur ett WT går till.
Det var låååång väntan överallt och arrangörerna hade verkligen underskattat tiden på hur lång tid det tar på varje station. Vi hann se nybörjarklassen (Matildas uppfödare) och 3 rutor av öppenklassen (Vilja). Självklart hade vi hunnit med att se ännu mer men vi valde att följa de ekipage vi verkligen ville se. Kul också att se Eva Thorén med Memphis, vad duktiga de är!